Home of David Malmström
street-iv-20170429-DSC01788.jpg

Blog

Blog

Utdrag ur min Svarta solen-kampanj

  Photo by  Nikolas Behrendt

Rollpersonerna befinner sig i Vinterskogen, skogen där det varit vinter i fem år. De vaknade upp och märkte att det hade snöat under natten, nu blåste det lätt och snön virvlade sakta från himmeln. De åt en enklare frukost och började traska nordväst, dit där trollen bor.

Efter någon timmes färd såg de en låg stenbyggnad på håll, de smög fram och kom fram till en sexkantig byggnad med fyra ingångar. Inuti byggnaden fann de en igenfrusen källa och ristningar på väggarna. Ristningar som ligger i de fyra väderstrecken föreställer personer. I norr en högrest, vild krigare, i öster en vacker ung kvinna, i söder ung man och den västra en ståtlig, vis kvinna. De drog slutsatsen att ristningar föreställer de fyra årstiderna i mänsklig form. De påpekade också att det här kan vara ett bra ställe att vila under natten.

De fortsatte nordväst och kom fram till en stor trädörr i bergsidans nedre delar. De spejade efter trollen men kunde inte se några, de smög fram och noterade fotspår i snön som ledde bort från grottan. Efter en snabb ögning från vildmarksmannen Egil visade det sig vara ett stort och tre små troll. De gick då fram till dörren som var låst med ett stort hänglås. När missdådaren (ogärningsman) Björn-Ragnar undersökte låset hördes vargbestljud från andra sidan av dörren. De andra drog vapen, blåblotaren (första prästrangen inom Gerbanis)Ragnvald började be en bön till Storme för ökad styrka.
Björn-Ragnar dyrkade upp låset, drog sin dolk och öppnade dörren. Ut flög två stycken vargbestar som försökte bitas och klösas.

Efter tjugo sekunder ligger två döda vargbestar på marken och både
Björn-Ragnars dolk och Ragnvalds stridshammare har smakat blod.

Men Ragnvald hade även blivit klöst några gånger och var skadad. Inuti grottan fann de fällar, massvis med skräp och småprylar på golvet. De tände en fackla och började leta igenom rummet. Vid ett bord bredvid en fin fåtölj hittade Björn-Ragnar ett fint utsmyckat silverskrin med tobak i och en utsirligt snidad pipa, uppenbarligen tjuvgods från något utav trollens härjtåg. Han fann även ett brev som han räckte till Ragnvald som läste tyst. Brevet som var präntat i blod var skrivet på ett språk han inte förstod, det enda han kunde utläsa var namnet Blodughadda. I en kista fann de även tre blanka och fina guldmynt. Bakom en liten dörr hittades lite förnödenheter i form av bröd, öl och saltat kött. Med risk av att det var mänskligt kött och att Egil inte identifierade vad det var för typ av kött lämnades de köttbitarna kvar.

De bestämde sig för att jaga ned trollen även fast de är färre än dem. Bakom ett par granar såg de trollen ligga och lurpassa mot skogsvägen. Det var värre än de hade anat Björn-Ragnar visste att det stora trollet var ett stentroll, tre meter högt och hård hud som sten. Björn-Ragnar vänder sig mot Egil och säger: “När du ser att jag anfaller trollen eller att jag springer från dem, skjut dem.

Björn-Ragnar smög framåt för att försöka lurpassa tillbaka på trollen. Egil ville ha en bättre vy men misslyckades med att komma upp i en gran så han övergav den tanken. Ragnvald stod lungt och väntade bredvid Egil. Efter en stund såg de trollen röra på sig, bort från dem, Björn-Ragnar såg sin möjlighet och tänkte knivhugga en av de små medan de vandrade.

Björn-Ragnar smyger framåt och endast fem meter från trollen trampar han för hårt ned och trollen märker honom. Han försöker fly men stentrollet är snabbt fram och sätter sin stora yxa i Björn-Ragnar. Ett litet troll springer fram och försöker hugga honom med ett svärd men missar. Björn-Ragnar springer fort bakåt. Egil avlossar en pil som sätter sig i en trädstam bredvid stentrollet. Småtrollen springer efter Björn-Ragnar och stentrollen springer mot Egil och Ragnvald. Egil missar ännu en pil och flyr sedan. Ragnvald börjar åkalla sin gud Tyrd och be om hennes vrede.

Han skriker “I såren skall sanningen göra sig påmind”, stentrollet får ett brännmärke på bröstet och skriker utav smärta.

Björn-Ragnar springer fort bort och tar med sig sin bror Ragnvald. Egil snubblar på en trädrot men är snabbt uppe på benen igen.

Framåt kvällen anlände de till stenbyggnaden glada över att fortfarande vara vid liv. De gjorde upp en eld men var lugna bara en kort stund. Utanför byggnaden hörde de vargylanden, beredda på en vargattack väntade de säkert en timme innan de gjorde kvällsvard. De hade vakt den natten.